Övriga Äventyr

En sida för de andra spännade och ofta mycket vackra äventyren.
Här handlar det mest om våra vandringar i fjällen. Men även en del annat kan förekomma.

Missa inte Smultronställena längst ner på denna sida!

 

 

 

SMULTRONSTÄLLEN!!

LÖNÅS

Är nu åter på semester med delar av familjen i Västerbotten, i en liten by med 4 hushåll, 5 när vi kommer på besök.

Byn Lönås ligger ut med vägen emellan Adak och Slagnäs, ca 3 mil från Malå. Här har jag tillbringat många sommarlov och semesterveckor sedan barnsben.

Bor här i ett litet hus på höjden, intill ligger min barndomsväns lantgård med ca 130 boskap.

Som barn var det fiske i Skellefteälven efter abborre, gädda men framför allt fisket efter siken som var höjdpunkten. När man sedan blev något äldre så var det bäck mete i Bockträskbäcken och storörings fiske i Slagnäsforsen som tog över det andra fisket, men för egen del så har det aldrig blivit någon storöring.

Har lyckats få min familj att trivas i denna del av landet, vilket har gjort att jag har kunnat återvända till denna plats även nu vid vuxen ålder med familjen.

 

Familjen består av frugan och tre barn. Har inte lyckats med att få frugan intresserad av fiske men hon älskar den norrländska naturen. Däremot så har 2 av barnen snappat upp fisket vilket gör det lättare med dessa resor hit då vi är boende strax utanför Trollhättan i ett samhälle med namnet Sjuntorp, ca 115 mil söder om Lönås.

 

 

SKÄPPTRÄSKÅN

Har med åren runt denna idyll på Lönås hittat mer och mer vatten att fiska i, med en radie på ca 5 mil så har man mängder med fina vatten som är värda att besöka. Kan rada upp några av dem så som:
Laggträsk, Vindeln med Laxselet, Gargån, Malån och Skäppträskån bara för att nämna några.

Skäppträskån har för mig de senaste 5 åren blivit lite av mitt favoritvatten, där jag har spenderat många timmar på kvällar och nätter. En liten å ca 10-15 m bred, med lagom blandning av sel och fors och med lagom avstånd dem emellan, vilket gör att du under din vandring utmed ån har ett varierat fiske, helt enkelt ett trivsamt område. Kan väl inte påstå att jag har lärt mig ån helt, men minst en sträcka som jag flitigt besöker har jag nu fått bra koll på vart det står fisk.

Men denna natt, natten emellan 27/7-28/7 -2010 så hände det som är varje flugfiskares dröm, en härlig fin brunöring på 3960 gram och 76 cm lång tar min egenhändigt knutna fluga precis vid den forsnacke där man så många gånger i fantasin sett denna fisk stiga upp emot flugan och försiktigt sörpla isig den, för att sedan ha en lång härlig stund tillsammans, där det är frågan om vem som ska gå vinnande ur kampen.
Men kvällen den 27/7 började så här: jag och min fiskekompis Peter med sambon Jeanette åkte till en sträcka på ån där vi inte fiskat så ofta. Vädret var fint, Skäppträskån höll ett högt vattenstånd då det regnat mycket på våren och försommaren i området, så förutsättningarna var goda för ett bra fiske då det verkade vara bra fart på kläckningarna också, vi får en hel del smått, men de stora håller sig undan. 

Det börjar närma sig skymning och jag lyckas få en fin harr i en av forsarna.

Nu slår klockan 23:00 och vi börjar dra oss emot bilarna, för att avsluta kvällens fiske. Vi hade tagit varsina bilar så när vi kommer till bilen så förmedlar jag till de andra att jag stannar till vid den vanliga forsen och ger den en chans också innan mörkret lagt sig helt, då vi ändå passerar denna plats på vägen. De andra bestämmer att det får vara bra för ikväll så de åker hela vägen hem. 

Nu är kl ca 23:30 selet ligger spegelblankt, inget vak i sikte, bestämmer mig för att fiska med en streamer, och börjar på forsnacken för att sedan fiska forsen som är ca100 m, hinner med 3 kast som inte ger nått går ett par meter nedströms och lägger flugan tvärs ån låter den dragga strax under ytan bara ett par meter från nacken då mitt i den starkaste strömmen blir det ett tungt drag i flugan, i min iver så kommer mothugget lite snabbt och det lättar direkt i linan ett stort vak bakom flugan förmedlar att denna fisk är stor. 

För att få ner pulsen och låta fisken komma på plats igen så vilar jag några minuter, knäna behövde det, hur ska jag få honom till att ta igen? Hade han fått känningar av kroken? Ska jag byta tafs då denna fisk är något större än vad min 0,18 tafs kanske tål? då det är en stor risk för att om han nu tar igen så går han kanske ner i forsen och då blir det inte lätt, många tankar på kort tid.

Samlar mig igen, gör inga förändringar, kastet måste ju bli exakt igen, lite diagonalt nedåt men ändå över till andra sidan för att sedan låta strömmen dra in flugan i området för det tidigare hugget, tänk att ett kast och en sådan drift kan kännas som en evighet men tar bara i verkligheten några sekunder. Nu är det bara en halv meter kvar ungefär, då kommer det igen ett tungt drag i flugan, tiondelar av väntan en stor ring på ytan, han vänder, känner honom fortfarande i andra ändan, nu kommer mothugget, och nu svarar det i andra ändan med tunga knyckar så börjar en kamp emot mig och honom, forsen nedanför och ett mörker som nu lagt sig nästan helt. Var är mina vänner nu? Hade vart kul att få dela denna stund med dem, men framför allt fått assistans om inte annat med håvningen. 

Selet är djupt och kanten har ingen strand så vadning nu är inget att ge sig in på, men ska jag lyckas hålla denna best ovan forsen? Få han kvar i selet det är ju frågan? Känner direkt att om denna fisk hamnar i håven så har jag fått en riktig trofé fisk.

Tankarna är många de första sekunderarna som sagt, hade jag verkligen gjort rätt som behöll min tafs? 

Jag har tur till en början då fisken tar en lugn simtur uppströms från forsnacken, men jag vågar ju inte ta in honom för hårt med tanke på tafsen.

Lyckas efter ca 10 min få honom över på min sida av ån men han stannar på meterns avstånd från kanten, så där lagom så att håva var inte att tänka på, försöker tvinga in honom men han bestämmer allt just nu. Då som en blixt från ingenstans bara han bestämmer sig för att gå tillbaka dit där han stod innan när han tog flugan, men jag var ju livrädd för att han ville ner i forsen! så när färden gick ner emot nacken så höll jag emot så mycket man bara vågade för att grejerna skulle hålla, jag lyckades, eller så var det han? Men ner i forsen gick det inte utan nu stod han åter och knyckte tungt ute i den starkaste strömmen strax ovanför nacken. 

Okej? Nu då? Vi hamnade i nått moment 22 läge och ingen ville ge sig, hur länge ska vi stå så här då?

Det hade ju nu blivit ny dag och allt. Jag lyckas få honom närmare mig decimeter efter decimeter, för att åter förlora när han väl vill gå tillbaka, så här håller vi på ett tag, vem ska tröttna först? Jag börjar få kramp i höger armen nu i alla fall.

Nu börjar jag vinna mer och mer mark på honom och han är åter bara någon meter utanför där jag står, försöker nu få honom lite mer uppströms tar fram håven från ryggen och tar ett sista steg intill kanten och går ner på huk, nu ska det håvas, men vart är han? Det mörka vattnet, hans mörka färg och inget ljus ute nu får man gå på känslan för att veta var man har honom, får ner håven bakom honom, släpper lite på trycket i spöet han glider neråt, håven förs framåt verkar bli succé direkt, men han får ny kraft och rusar nu snabbt ut ur håven och direkt över till andra sidan ån men dock inte neråt utan han håller sig i selet. 

Ytterligare en kamp på ca 5-10 min tar vid igen innan vi får samma läge igen. Med samma taktik inför håvningen så lyckas denna håvning bättre och nu ligger han fint i håven 5 m från strömmen, som i trans sprang jag bara rätt in emot skogen när jag hade honom i håven. 

Ingen kamera, ingen blixt på mobilen, sådana fiskar ska väl inte ätas utan få gå kvar? Nu brottades man med dessa tankar, men beslutet blev att han fick följa med mig hem. Kan av många upplevas som fruktansvärt, och har förståelse för det också. 

Men det här måste ju delas med någon, hur gör man när kl är runt kl 01:00? Men va f-n. kompisen bor ju på vägen hem och det va ju inte mer än en timme sedan vi lämnade varandra så de har väl inte somnat? Börjar med sms, ingen respons, ytterligare ett sms, tar ett kort ändå med mobilen och skickar även det.

Strax ringer det och det är en sömndrucken röst i andra ändan som undrar om jag ramlat i eller? Frågar då om han har lust att se en fin öring och kanske slänga iväg några foton. Svaret blev: ”Kan det vänta tills morgonen”? ”Mmm, kanske men du vill nog se detta”, ”Okej, sväng förbi då”.

Döm om hans förvåning när han såg denna fina fisk, ”Fick du verkligen den i ån?”

 

 

LAGGTRÄSK

Måste avsluta denna berättelse med att ge er ett litet smultronställe till.

 

Laggträsk är en underbart fin tjärn där det inplanteras fisk regelbundet såsom öring, röding och regnbåge,
men både öringen och rödingen självreproducerar sig även i sjön vilket tyder på bra kvalité på både fisk och vatten, det finns både båtar och stugor för uthyrning samt möjlighet för vildmarkscamping med husvagn eller husbil, och under höst och vinter finns det även möjlighet att få hyra in sig där för jakt.
Ett ställe väl värt ett besök när man ändå är i Västerbotten.
Laggträsk ligger ca 2 mil mot Malå från Slagnäs.
Kontakta Britt och Erik Tjärnlund i Lönås, för mer info och bokningar samt hyra av båtar och stugor.